Att packa...

...är en konst i sig.

Nu är det klart i varje fall. Jag har inte så stor vana att packa inför en utställning där sakerna skall fraktas för sig d v s där det inte är jag själv som bär, så jag tog god tid på mig, packade ner, packade upp, packade ner igen och packade om alltihop och till slut kändes emballerandet och packandet som en konst för sig.

Jag funderar på att låta bli att packa ur lådorna i galleriet och bara visa dem så här;)

Tack A och K för hjälpen.

Packing...

...is art in itself.

Finally it´s done. I am not very experienced when it comes to packing artwork going away for a show where I cannot carry it there myself, so I took my time. Packed, unpacked, repacked and unpacked again and again and in the end all that wrapping and stacking became like artwork.

I´m thinking of not unpacking the boxes in the gallery but displaying them like this:)

Thanks to A and K for helping out.

Stunder av absolut klarhet



foto: Thomas D. Johansson

 

foto: Thomas D. Johansson

Moments of absolute clarity

Jag har spenderat en hel del tid i lekparker på sistone. De här skulpturerna påminner om en typ av klätterställningar man fortfarande kan se. Och visst har jag inspirerats av dem men det är inte om lekparker jag vill berätta. Jag har haft svårt att förklara på ett bra sätt vad skulpturerna föreställer och handlar om ända tills jag såg filmen A single man. Slutmonologen. (Ibland kommer hjälp från oväntat håll)

I´ve spent a great deal of time in childrens playgrounds lately. These sculptures reminds of a kind of scaffolds you still can see in some playgrounds. and surely my work is inspired by them, but yet that is not what I want it to be about. I´ve found myself having difficulties explaining my work until I watched the film A single Man. The final monologue. (Sometimes, help comes from the unexpected)

Så här går monologen:

A few times in my life I´ve had moments of absolute clarity, when for a few brief seconds the silence drowns out the noise and I can feel rather than think, and things seem so sharp and the world seem so fresh. I can never make these moments last. I cling to them, but like everything, they fade. I have lived my life on these moments. they pull me back to the present, and I realize that everything is exactly the way it was meant to be.

(Letar fortfarande efter det perfekta klippet. ffw till 2:39... Still searching for the perfect clip ffw to 2:39...)

 

Jag glömde säga: Vilken fantastiskt bra film. Den grep mej.

I forgot to mention: What a fantastic movie. It touched me.

Saker jag snöat in på...

...molnformer, ensliga hus, tanken - eller själva tänkandet och varför lekplatser kan kännas så främmande fast man varit där hundra gånger.

Things on my mind... cloudshapes, isolated houses, the thought - or the actual thinking itself and why playgrounds sometimes appear so unfamiliar despite having been to them hundreds of times.





Sommarlov